Vart ska vi?

Till Österrike, det är klart.

Mamma ringde igår morse, med riktigt dåliga nyheter. Resan vi skulle ta till Österrike var fullbokad. Jag som hade sett fram emot den så mycket. Det var faktiskt chockerande. Och hur ska jag kunna tala om det för älskling, när jag vet att det är något som betyder så mycket för honom? När jag aldrig någonsin vill göra honom besviken. (jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig)

Och tiden går...

Ett sms om att 5 platser på en liknande resa är bokad anländer. Tack, gode Gud, om du nu finns. Men tack, vem du nu än är som styr vårt öde.

Nu kommer vi till samma dal som vi tänkt och förhoppningsvis så kommer vi bjudas på bra mycket bättre mat. (jag ber för bättre efterrätter än äppelmos och fruktyoghurt) Vi får till och med en relaxavdelning! Njutning.

Så skida ska vi vecka 8. I Zillertal, Österrike. Jag längtar.

Och än så länge lever jag på hoppet om underbart väder. (för vad kan jag annars göra?)

(blev det här inlägget för religöst? och i så fall vad spelar det för roll? det är ändå bara någon form av känslor som fanns just nu)

"Men på fråga vart vi är på väg vill jag ändå svara att den som vet, missar det som kallas livet."