Jordbävning

Imorse vaknade jag på ett mycket ovanligt sätt. Hela sängen skakade. Det höll på i kanske 5 sekunder.

Första tanken var att det var Fredde som skakade i sänggavlen. (vilket är helt omöjligt när man tänker efter) När han frågar vad det var, då inser jag att det måste vara något annat och Fredde säger att det var en jordbävning. Nej, nej tänker jag, det går inte här, det kan inte hända i Sverige. Och så säger jag att det känns som att det var en dröm, men då menar Fredde att det är ju galet att vi skulle ha drömt samma sak. (det har han förstå rätt i) Jag kollar på klockan den står på 06.22, sen går jag på toa och sen somnar vi om.

När jag vaknar har jag ett sms från Sandra som undrar om vi kände av jordbävningen. Då inser jag att det ju trots allt här hänt och det känns ju rätt konstigt. På texttv läser vi att det hände klockan 06.22, och det var ju precis den tiden jag hade på min klocka.

Tänk att få vara med om en jordbävning. Det är faktiskt rätt häftigt, även om jag är glad och tacksam för att min erfarenhetet av jordskalv inte sträcker sig längre än så här.

Naturen har väldiga krafter och människan har inte mycket att sätta emot när Moder Jord väl sätter i gång.

Och sen tog jag stressade till skolan vid halv 11, något sen, för att inse att vi inte har lektion förren 11. Efter att ha väntat i total 45 minuter, så är det dags för klassen att inse att det nog inte kommer dyka upp någon lärare heller.

En annan sak som jag insett är att nog alla i min klass som skulle läst språk och skapande har hoppat av. Det känns ju sådär, är det något fel på den eller varför gör alla så? Men jag tror ju det är rätt för mig så jag ska i alla fall vara kvar och jag hoppas det blir bra. Det låter ju som det sätt jag vill arbeta på. Jag gör mina val, och ska inte låta någon annan påverka dem. Jag gör det som jag tror kommer bli bäst för mig.

"Om jag hade en ros för varje gång jag tänker på dig, skulle jag vara tvungen att plocka rosor hela livet ut." Svenskt ordspråk

För jag tänker på dig, min älskade, så ofta, så många gånger, varje gång vi inte är tillsammans. Och jag ser saker som påminner mig om dig, jag upplever saker som jag vill dela med dig och jag hör saker som jag vill berätta för dig. Jag vill helt enkelt bara göra allt med dig, och om jag inte kan vara dig nära så är du endå alltid med mig, i mina tankar och mitt hjärta.

Hur kan kärlek vara så stort?