Det är vår. Vinden tar tag i ett brunt hår. Ett skratt hörs över stranden. Händer tillhörande två människor fastnar i varandra. Läppar möts i en lätt kyss. Samtidigt så byter hjärtan plats. De blir till en. Andetag är deras och ögonen tindrar som stjärnor gör på natten.
Hur länge de varit tillsammans vet de inte, men det känns som en evighet och egentligen spelar det ingen roll. Det kommer alltid vara en evighet. Det kommer aldrig att ta slut. Båda vet om det, båda har alltid vetat det. Det gör att de skrattar igen och igen och igen.
Hon vill alltid vakna bredvid honom. Han vill alltid somna bredvid henne.
Han ska vara det första hon ser på morgonen. Hon ska vara det sista han ser på kvällen.
Hon ska vara den han delar luften med. Han ska vara den som hon ger alla sina kyssar.
Han är den hon tänker på när de är ifrån varandra. Hon är den han längtar efter när avståndet blir för stort. För stort är det när han inte längre kan sträcka ut sin hand och känna hennes rörelser.
Det är två människor. En gång ovetande om varandra, men nu varandras allt. Det är kärlek och självklart. Det är enkelt. Det är som att ett plus ett är lika med två, men det handlar om att han tillsammans med henne skapar perfektion.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar