Långt att gå

Igår åkte jag till Fredde, underbaraste. Det är härligt. Jag är glad att vi kunde ses igår och en liten stund idag.

Jag fick gå till skolan, dock bara från stationen. Det var tråkigare att gå hem, men med sällskap till byn och sen Älsklingen i telefonen så gick det rätt snabbt.

Skolan var rätt kul idag. Vi fick göra massa kreativa saker. Ja, det är faktiskt kul. Vi fick berätta om tygsom fick bakom ryggen, hitta på historier om familjer som hängt upp olika gardiner, vi fick skapa kaos (vilket innebär att alla fick en märklig mening att göra) och så fick vi improvisera. Det sista gick faktiskt förvånandsvärt bra för att vara jag. Jag vet inte vad de andra tyckte, men det spelar ingen roll. Kul var det verkligen i alla fall.

Imorgon ses vi igen, finaste. Jag längtar redan. Jag har gjort sen jag åkte från dig imorse och jag kommer göra tills vi ses. Jag gör det jämt. Längtan bosätter sig i min kropp, så fort du inte är vid min sida.

Nu ska jag försöka fixa klart min analys av Honey. Det är lite svårt när man inte fattar. Det säger Marie att jag alltid säger innan en uppgift. Kanske är det sant. Den här är i alla fall inte självklar. Jag fixar den i alla fall. Det brukar jag ju göra. Och det blir ofta bra också. Sån är jag, och det känns faktiskt bra.

"Du måste lära dig spelets regler. Och sen måste du spela bättre än alla andra." Albert Einstein

För att bli bäst. För att nå toppen. För att vara lite före. För att kunna komma först. För att nå dit du vill. Och det är väl egentligen det som räknas. Att du gör vad du vill. Att du gör vad ditt hjärta säger. Att du kämpar för dina drömmar.

Att du lever ditt liv, så som du vill.

Men om du nu vill bli lite bättre än alla andra, så måste du spelar livets spel rätt. Och bättre än de andra. Lägga rätt kort, vid rätt tillfälle. Spara vid rätt tillfälle, och satsa när läget kommer. Fusk accepteras inte. Det straffar sig. Människorna runt omkring genomskådar dig, förr eller senare.

Du måste helt enkelt bara lära dig spelet lite bättre.