måndag 4 februari 2008

Sjuk saknad

Hur kan man sakna någon så här mycket? Så mycket som någon kan sakna en annan människa, så mycket saknar jag dig. Och ändå mycket mer.

Helgen. Lika vacker och underbar som alla dagar med dig, Fredde. Det blev kalas för mormorn och igår så var vi på stranden i Åhus. (jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig)

Det skär i hjärtat när vi behöver lämna varandra. Det blir tomt och jag minst halva jag blir kvar hos dig. Min kropp, min själ, mitt hjärta vill gå åt det håll som du går.

Ta min hand, följ med mig. Vi ska gå åt samma håll.

Det är självklart. Någon har skrivit det bland stjärnorna. Kanske har vi gjort det själva. Det är i alla fall så det ska vara. Det känns överrallt. Jag älskar att det är så. Jag älskar all tid vi får med varandra. Jag älskar dig.

"The smile on your face lets me know that you need me
There's a truth in your eyes saying you'll never leave me
The touch of your hand says you'll catch me wherever I fall
You say it best when you say nothing at all"

Det jag behöver allra mest är att ha dig vid min sida.

Inga kommentarer: