Skrivpuff - Utmaning 28

Som man bäddar får man ligga, sägs det, men det passar inte för mig. Det är ologiskt. Jag ska ju inte sova, inte ens vila en stund. Vaken måste jag vara och det är långt till sängen, så jag säger bara ”jag får skylla mig själv”. Jag hade inte behövt säga ja. Jag hade kunna säga nej. Det låter så enkelt när coacherna talar om vad man borde. De brukar alltid säga gör vad du vill och du har rätt att säga nej när du vill. Men ingen har berättat för mig, hur man säger nej, när chefen ber en att stanna lite länge, för jag är ju så duktig. När hon tittar på och så blinkar hon med bedjande ögon. När hon ser på klockan och högen med papper verkar växa så fort hon ser på den. Jag kunde sagt nej, och då hade jag varit hemma nu. Ikväll skulle varit min kväll för mig själv, på något sätt inspirerat av det experterna brukar berätta om. Ensam tid, tid att vara, tid att njuta och tid för att känna. En kopp citronte, en bra bok och hett vatten i badkaret. Men nu sitter jag här, klockan slår snart halv nio och timmarna har försvunnit. Det blir ingen tid till det idag, bara drömmarna har jag kvar. Om hon bara hade frågat någon annan, för en gångs skull, så hade jag sluppit säga ja, för en gångs skull. Hon smickrar mig och jag får helt enkelt skylla mig själv.

(Som man bäddar får man ligga, sägs det. Hitta på en egen metafor som motsvarar ordspråket! Hur vill DU uttrycka att man får skylla sig själv? Bädda (ooops!) in ditt ordspråk i en kort scen.)