en dans bland höga hus
där taken sänker sig
och fåglar flyr
balans på en kant
så skör och tunn
som gräsets strå
kom och ta min hand
så vågar jag
trippa lätt på tå
som ballerinor gör
med tyll i kjolen
och mod i blicken
vi faller ner på knä
för att i bönen
tro på krafter
och att få behålla
det vi önskat få
en gång för länge sen
när morgonen reser sig
är vi starkare
än förut
och en solglimt
kittlar din kind
och skrattet ekar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar