Skrivpuff - Utmaning 22

(Gestalta (dvs skriv målande istället för redovisande) en väntan som är så tråkig att det kryper i kroppen.)

Hur kan en längtan känns så hårt, när man är för långt bort för att vara nära? Det är precis som att det kryper i kroppen. Det börjar någonstans vid tårna och smyger sig sakta uppåt. Det krampar i benen som om någon vrider om musklerna hårt för att riktigt krossa dem. Fingrarna spretar åt alla håll. De spänner sig hårt och till slut har längtan satt sig i hela din kropp. Saknaden tar över din hjärna och tankarna kretsar hos den du saknar som höken cirkulerar över sitt byte. Det går inte att släppa taget, så det är lika bra att du håller kvar vid det enda som du kan vara säker på är verkligt. Tiden. Kroppen darrar av spänning och tristess. Din blick har fastnat på sekundvisaren i guld på den åldriga klockan och tickandet ekar i ditt huvud. Sekunderna känns som timmar och visarens färd är lång. Du har suttit så länge, stilla på pinnstolens kantiga sits. En domnande känsla tar grepp om din kropp. Dina ögonlock faller tungt ner. Det är sju timmar, fyrtiosju minuter och sexton sekunder sen han lämnade dig här. Hur kan han kännas så hårt, när han är för långt bort för att vara nära?