Skrivpuff 71

Jag simmar omkring och andas in vatten som sen rusar ut vid mina sidor. Ständigt begränsas min värld av något hårt och kallt. Jag simmar och simmar, men kommer ingenstans. Det är trångt. Ibland kan jag är trött kan jag gömma mig en tunna, med hål i. Där är skönt att vila medans jag väntar på lunch. Det finns stenar på botten. De är vita, bruna och svarta. Ibland trivs jag rätt bra med dem, men lite mer färg hade ju inte skadad. Jag gillar faktiskt blått bäst, havets färg är den mest lugnande av alla. Dit längtar jag, varje dag. Ibland när jag blundar så kan jag drömma mig bort, till ett oändligt hav. Några gröna växter har jag också i mitt hem, och tur är ju det så att jag har något att studera när tiden går allt för långsamt. Det som får mig att överleva är ändå mina vänner. Vi är just nu sju fiskar som bor här. Jag är störst och faktiskt vackrast. Jag är ju orange, så att vi får färg i tillvaron. Vi simmar omkring och ibland busar vi med varandra, jagar varandra runt, runt. Men en del dagar händer det otäcka saker här, då börjar plötsligt havsnivån sjunka och det vill liksom inte sluta. Och sen kommer det något som jag vet kallas händer ner mot oss. Det flyttar omkring mina växter och skapar nya former mer stenarna. Sen forsar vattnet tillbaka och det snurrar i mitt huvud. Nu hinner jag inte mer för nu knackar det på glaset och maten ramlar ner mot ytan. Det gäller att vara först i kön för att bevaka sin plats.

(Skriv som om du vore ett husdjur i ditt hushåll)