
En äldre dam orkar inte gå en meter till. Dagens promenad blev alldeles för lång och bänken ger henne en stund av vila.
Hon beundrar de som plockat vita klockors blomma. Hon ser ingen som saknar dem och åldern tog förmågan att kunna böja sig ner.
Nu ligger de där lockande och hon minns hur de doftar. Hon drömmer om när hon förälskad gick i skogen och samlade blommor i sin kärleks hand.
Hon lägger handen på de svala bladen och knyter fingrarna om dem. Nu ska hon gå hem och hon tar med sig en bit av himmeln.
2 kommentarer:
Mycket känsla. Tycker särskilt om slutet. Att hon känner med sin hand och tar med sig himmlen hem!
Vackert och omslutande. Jag tycker också att slutet var oerhört starkt. Cissi
Skicka en kommentar