Jag vill säga förlåt. Jag menade aldrig vad jag sa. Jag tänkte inte mig för. Jag vet jag överreagerade, och jag har inget att skylla på. Jag vill be om ursäkt, säga förlåt. Jag vet att jag inte alltid är lätt att leva med, inte alltid gör det som är rätt. Men kan du förlåta? Kan vi glömma om jag säger att jag ska tänka på hur jag gör? Kan vi ta lärdom av det som blev fel, det som gav känslan av förlust, att försvinna bort från dig? Den där känslan skrämmer mig. Så min älskade, förlåt. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan dig.
Och jag tar dig in min famn, håller dig hårt. Jag släpper aldrig taget, lämnar dig aldrig ensam. Och kysser dina läppar mjuk.
(Skriv om att ångra sig)
Och jag tar dig in min famn, håller dig hårt. Jag släpper aldrig taget, lämnar dig aldrig ensam. Och kysser dina läppar mjuk.
(Skriv om att ångra sig)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar