Jag har räknat dagarna som gick. Ibland kan jag höra dig viska kärleksord mot min hals. Där, vid nyckelbenets slut, vilade du dina lätta kyssar. De stunder du höll mig fick jag vingar. Jag flög högre än någonsin förut. På väg mot himmelen, en vårdag släppte du taget. Du fyller mitt hjärta med lycka, lätt som luft. Det är känslan som håller mig kvar, som ger luften kraft att bära. Ibland längtar jag tillbaka, till tider då jag kunde gömma mig i din famn. Men nu flyger jag högt, fritt som fågeln. Under mig finns ett hav, en oändlig ocean.
(Hundrade utmaningen. Det måste förstås bli en 100-ordare! Alltså: skriv en berättelse på 100 ord!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar