Skrivpuff 103

Det mörkt bruna håret hänger ner i ögonen. En gång var det en snedlugg, men nu saknar den form. Luggen täcker de metalliskt lila glasögonen. Genom bågen kikar ett par nyfikna, pigga ögon ut. De är gråblå med gula stänk. De ler ofta, tillsammans med munnen. Idag finns det blå akrylfärg på kinden, efter att hon med en omedveten rörelse strukit bort en hårslinga från ansiktet. Hon har idag suttit på sitt golv i vardagsrummet och låtit fingrarna jobba. Hon har målat, med en känsla av Österlen. Det var länge sen sist och nu låter hon känslan rinna ut tillsammans med färgen. Hon brukar alltid säga, att känslan sitter i fingrarna Hon blundar och visar omålade ögonlock. Smink är inget som hör till vardagen. Runt halsen hänger hennes mest använda smycke. Ett halsband i vitt och gult guld. Det har hon fått av sin älskade. Varje morgon sätter hon de på sig som för att bära honom med sig. I öronen hänger guldhjärtan som också de är från han som betyder mest för henne. När hon funderar, grubblar över det som dyker upp i hennes tankehav, rynkar sig ögonbrynen. Hon ser sig själv i spegeln, drar håret bakåt och fäster det i en slarvig knut. Det är dags att gå ut. Solen skiner och hon har gammalt bröd vid dörrens som änderna ska få. Scarfsen, i lila och grönt är ny, och den får henne att le. Våren är här.

(Se dig själv i spegeln en stund. Skriv sedan ett självporträtt.)