måndag 18 maj 2009

Skrivpuff 138

Larmet sprider sig som ogräs i en gräsmatta. Någon blåste på en maskrosboll och fröna satte fart. På radio och tv varna de om katastrofen som skett. Stäng alla fönster och dörrar. Ventilationen måste stängas av. Det är livsfarligt att gå ut. Gatorna töms snabbt på folk som flyr i panik. I sina hem tror det tryggheten är stor. Staden blir öde, nästan död. Det enda som hörs är småfåglar som fortfarande sjunger. Smutsen i luften sprider sig i rasande fart, okontrollerat. Snart kommer också fåglarna att tystna.

Luftförorening. En spricka i ett rör på en fabrik. Hotar en hel befolkning. Luften som vi andas, som vi lever utav skadar oss. Farligt att andas, betyder det farligt att leva?

Att andas, är det vår mest omedvetna vana? Tänk att vid varje andetag oroas över vad luften innehåller. Tänk att ständigt vara rädd. Tänk att sitta instängd i ditt hem, som en fågel i bur.

Tystnaden lägger sig snabbt över staden. Läckan går inte att stoppa, tvingar till slut människor ut i jakt efter något mer. Människor fyller lungorna med luft, förgiftad, en sista gång.

Luftförorening, berövar oss liv. Har du någon gång uppskattat luften du andas?

(Skriv om luft.)

4 kommentarer:

Tjotten sa...

Måste erkännas att det var allt en deppig text ;-) Dessutom gav den mig smått dåligt samvet för att jag tar luften förgivet och bara andas utan att tänka.

Anonym sa...

Oj, har aldrig tänkt på det på de sättet dom du skriver!! Men du har så rätt, har aldrig varit så tacksam för luften som gör att vi lever, men ska börja tänka på det, och ha det med i huvudet!!

Bra jobbat!!

Ha det bra, kram elin.

Margareta sa...

Tack för påminnelsen, jag uppskattar luften varje dag!

skimmer sa...

tack för påminnelse på ett vackert sätt. så kan man oxå skriva,

Lena