mot solbränd hud
kröp en nyckelpiga
Jag tror aldrig du såg den
fast den var dig närmst
du hade fokus långt iväg
Jag såg hur ditt hår
i solen glänste
som mörkt bruna kastanjer
Dina ögon var lika
gröna och blåa som havet
när det dansade fram
Jag undrar hur känslan
av solvarma kroppar
mot varandra känns
Jag ville bara vara
gräset under dig
Du blundade
var frånvarande
jag betraktande
Jag längtande
var bortom alla möjligheter
till sunt förnuft
Bland ljusrosa rosor
och sommardofter
blev du vacker
Den där dagen
det kändes som
att det var första gången
Jag såg dig
(Skriv om att upptäcka detaljer)
3 kommentarer:
Den här dikten tycker jag om för dess långsamma rytm. Nyckelpigan och slutet! jäkligt bra!
Låter som längtan på avstånd som är lite bitterljuv. Att bara den ene ser är nog ganska vanligt, hoppas hon vågar göra den andre uppmärksam på sina känslor.
Otroligt vacker dikt om längtan...
Skicka en kommentar