Engelska, roligt?

Jag har tidigare skrivit om mina upplevelser av engelska. För första gången är jag nöjd och stolt över en text jag skrivit. Efter att först skrivit den på datorn har jag fått hjälp med onödiga stavfel och viss grammatik. Nu har jag fått tillbaka den av min lärare som har rättat och verkligen skrivit ut hur jag ska ändra i texten. Det är jättebra för mig, eftersom jag har svårt för att veta vilket ord jag ska använda istället. Nu kommer vi få sätt upp våra texter, vilket betyder att jag får ytterligare en återkoppling på mitt arbete. Annars är jag van vid att knappt ens rätta texten, eftersom läraren oftast inte ska läsa den igen. Jag har lärt mig flera nya ord också, tack vare att vi bearbetar dem i så många situationer. Det gör verkligen stor skillnad. I storyline får jag använda engelskan i ett verkligt sammanhang. Kanske för första gången i min skolgång. Det är en konstig känsla, men jag försöker till och med prata på engelska när vi har grupparbete. Jag tror det här är precis vad jag behöver. Att det ibland är otydligt och svårt att se målet. Att man inte alltid vet vad som förväntas av en. Att det flummas hit och dit, gör inte så mycket, för jag växer som människa. Jag kan och jag vill.

Bara för att det är så här det är. Efter en tid ser man allt med lite andra ögon. Man kan se tillbaka på sin utveckling och vara stolt över sig själv.

"Att lära sig saker handlar om att plötsligt förstå något man alltid förstått, men på ett nytt sätt." Doris Lessing