Skrivpuff 274

Det var vår
nyutslagna blad
på vart ända träd

Värmen hade kommit
för att stanna
och solens strålar syns

men allt du såg
var mörkt
inget liv vid din sida

Du hade gett upp allt
lämnats ensam
och utan hopp

och all din tro
tog han
när han gick

Men kärleken kom igen
utan att du förstått
fått tid att välja om

Ensamheten skrämde mer
och du blev en del
av tvåsamhet igen

Du tog osäkra steg
som ballerinadansöser
högt upp i skyn

Men inga krav du har
inget öppnande av hjärtan
och dörrar till djupets själ

Du lät aldrig
tiden läka dina sår
och kärleken smärtar

värre än förut

(Skriv om att läka)